Som utlovat kommer här nedan det fantastiska fredstal (översatt till svenska) som Charlie Chaplin höll i slutet av filmen ”Diktatorn” från år 1940. Ett gripande tal som fick rungande applåder i biosalongen i söndags.
”Jag är ledsen men jag vill inte vara en Kejsare – det är inte min sak – jag vill inte härska över någon eller besegra någon. Om det vore möjligt skulle jag vilja hjälpa alla människor – jude, kristen, svart eller vit. Alla vill vi hjälpa varandra, ty sådana är vi människor.
Vi önskar alla leva lyckliga med varandra – inte leva på varandras olycka. Vi vill inte hata och förakta varandra. I den här världen finns det plats för alla och jorden är rik och kan försörja alla.
Livets väg kan vara fri och vacker men vi har gått vilse. Snikenheten har förgiftat människornas själar – har barrikaderat världen med hat; har i paradmarsch lett oss in i elände och blodbad.
Vi har ökat farten men samtidigt stängt in oss själva: tekniken, som skulle kunna ge oss överflöd, har istället gett oss saknad. Vår kunskap har gjort oss cyniska, vår klokskap har gjort oss hårda och ovänliga. Vi tänker för mycket och känner för litet; vi behöver mer mänsklighet än teknik, mer vänlighet än klokskap. Utan dessa egenskaper kommer livet att bli våldsamt och allt kommer att förloras.
Flygplanet och radion har fört oss närmare varandra. Dessa uppfinningars själva natur vädjar till människans godhet och till allas broderskap och endräkt. Min egen stämma når i detta ögonblick ut till miljoner världen över, miljoner av förtvivlade män, kvinnor och barn, offer för ett system som får män att tortera och fängsla oskyldiga människor. Till dem som kan höra mig säger jag ”Förtvivla inte”. Eländet, som nu drabbat oss, är endast ett utslag av girighet, av bitterheten hos män som fruktar mänsklighetens framsteg: Människors hat försvinner och diktatorer dör och den makt de tog från folket får folket åter och så länge som män nu dör kommer friheten aldrig att försvinna…
Soldater – överlämna er inte till råskinn, män som ser ner på er och förslavar er – som styr era liv, talar om för er vad ni ska göra, tänka och känna, som drillar er, utfordrar er, behandlar er som boskap, som kanonföda.
Överlämna er inte till dessa onaturliga män, maskinmän med maskinhjärnor och maskinhjärtan. Ni är inte maskiner, Ni är inte boskap. Ni bär kärleken till mänskligheten i era hjärtan. Ni hatar inte – endast den oälskade hatar. Endast den oälskade och den onaturlige. Soldater! Slåss inte för slaveriet – slåss för friheten.
I Lukasevangeliets sjuttonde kapitel står skrivet: ”Guds rike finns inom människan” – inte inom en människa, inte heller inom en grupp människor – utan inom alla människor – i er, folket.
Ni – folket – har makten, makten att skapa maskiner, makten att skapa lycka. Ni – folket – har makten att göra livet fritt och vackert, att göra det här livet till ett underbart äventyr. Så låt oss då i demokratins namn använda den makten – låt oss alla förena oss. Låt oss slåss för en ny värld, en anständig värld, som ger människan en chans att arbeta, som ger er framtiden, ålderdom och säkerhet. Genom att lova sådana ting har råskinn kommit till makten, men de ljuger. Diktatorer befriar sig själva men förslavar folket. De uppfyller inte sitt löfte, de kommer aldrig att göra det. Låt oss nu slåss för att uppfylla detta löfte. Låt oss kämpa för att befria världen, göra oss av med de nationella gränserna, göra oss av med girigheten, hatet och intoleransen. Låt oss kämpa för en förnuftig värld, en värld där vetenskap och framåtskridande skall leda till alla människors lycka.
Soldater! I demokratins namn, låt oss alla förena oss…!
Se uppåt! Se uppåt! Molnen lyfter – solen bryter igenom. Vi kommer ut ur mörkret och in i ljuset. Vi kommer att gå in i en ny värld. En vänlig ny värld där människor kommer att resa sig över sitt hat och sin brutalitet.
Människans själ har fått vingar – och börjar till slut att flyga. Den flyger in i regnbågen, in i hoppets ljus – in i framtiden, denna strålande framtid som tillhör dig, mig och oss alla. Se uppåt! Se uppåt! ”
Inga kommentarer